Hökälla våtmarkspark lördagen den 11 oktober 08.00-11.00

Gjorde en vandring runt Skogomedammen tillsammans med  skådarkompisen Christer Laurizohn. Stilla morgon, lätt dimma, 10 grader plus. Dimman lättade efter en halvtimme. Vinden tilltog fram på förmiddagen. En tre timmars rundvandring bjöd på 38 fågelarter, samt en härlig observation av räv som jagade på Pumphusängen. I smådammarna observerades såväl knöl- som spetsnate, Hökällas mest sällsynta växtarter. Redan vid åttatiden förgylldes morgonen med en observation av forsärla. Kanske har den häckat i Skogomebäcken. Någon konstaterad häckning har ännu inte gjorts i våtmarksparken, men det är nog bara en tidsfråga innan det första boet hittas. Inget nämnvärt sträck denna morgon, förmodligen beroende på morgondimma och stilla väder. Bäst är ju fågelsträcket när det är lite vind. En vandring på pumphusängen var ingen besvikelse. Sex dvärgbeckasiner stöttes på det klassiska stället Pumphuskullen. Hökälla kvalificerar sig som Göteborgsområdets bästa beckasinlokal. Tre timmars skådning gav även cirka 30 enkelbeckasiner. En samlad flock på 13 individer gav morgonen en extra kryddig känsla.

Från vallen utmed Skogomevägen observerades ett potpurri av våtmarksarter. Ute i dammen låg 2 juvenila smådoppingar, förmodlingen ett resultat av lyckad häckning av denna rödlistade art i Skogomedammen. Vidare ett knölsvanspar med 4 juvenila fåglar som gjorde sitt bästa att pröva sin flygförmåga. Bland rastande gäster märktes ett tiotal krickor med sina karakteristiska gröna vingspeglar och ett 50-tal bläsänder. Deras vita magar lyste vackert i det stundtals livgivande solljuset. Hanarnas vita vingspeglar skiljde sig tydligt mot honornas avsaknad av dito, men istället försedda med tydliga vingband. Unga rörhöns uppehöll sig på de artificiella flytflottarna. Större mängder av gräsänder har samlats i dammen och ett leucisitiskt exemplar av denna, världens vanligaste and, kunde också urskiljas. Leucism är kraftig avsaknad av färgpigment och gör fågeln mycket ljus, utan att den kan klassificeras som albino. En gråhäger prövade fiskelyckan och visade upp sitt imponerande vingspann.

I luftrummet rörde sig ”djupande” bofinkar, ”kväkande” bergfinkar, ”tsipande” ängspiplärkor, ”tsiiipande” sävsparvar, ”djek-djekande” gråsiskor och mängder av andra tättingar. I norr hördes ett ljudligt krryyande och klyande – en spillkråka. Denna storskogarnas gäst visade villigt upp sig i luftrummet strax över våra huvuden. En riktig njutobservation. I dammens alltför yppiga och vidsträckta vassar hördes blåmesflockar och sjungande gärdsmygar. Från västsidan kunde en vigghona observeras, vilket inte hör till Hökällas vardag. Viggen är relativt ovanlig i våtmarken.

Vid Håberget, folktrons upphöjda ekkulle, sågs den utsökt vackra stenknäcken, tillika mindre hackspett och en stekt-salt-sill sjungande gransångare. I ett höstfägrande Hökälla hördes vårens tack och adjö i form av ett par sydsträckande sånglärkor.

Vid tangentbordet

John Thulin, verksamhetsansvarig för Hökälla-grönt arbete och rehab

17.25, lördagen den 11 oktober, köket i Backatorp