Fåglar i Hökälla våtmarkspark med omnejd

Nedan följer en artlista över alla de 206 fågelarter som observerats i Hökälla våtmarkspark och dess närmaste omgivningar fram till och med 2014. Av dessa arter är 201 spontant uppträdande vilda fåglar och 4 icke spontana, det vill säga rymlingar från fågelparker. Artlistan inkluderar Toftekulla, Tuve kyrklund, Kvillen från Skogomevägen norrut upp till Norrleden, Lillhagsparken, Lerbäck, S:t Jörgens golfbana norr om Finlandsvägen och skogen utmed Gärdsgårdsstigen samt Rödberget. Över 100 ornitologer har bidragit med observationer. Omfattande inventeringar har gjorts särskilt under perioden 2000-2007, vilket finns publicerat i boken ”Fåglar vid Kvillen och Hökälla” (Tre Böcker Förlag, 2007, författare John Thulin och Mats Raneström). Återfynd av ringmärkta fåglar presenteras. Hökälla-grönt arbete och rehab sköter våtmarksparken åt Park- och naturförvaltningen, Göteborgs stad. Inom ramen för vår natur- och landskapsvård bedrivs ett holkprojekt sedan 2007 med över 400 holkar uppsatta av tiotalet olika typer. Mellan 300 och 500 boungar ringmärks årligen i holkarna. Vissa år har också kattuggla, tornfalk, backsvala och grönsångare ringmärkts. Över 100 arter häckar i området. Ett större antal arter är rastare under flyttningstiden vår och höst. Bland sällsyntheterna kan nämnas vitvingad tärna, gåsgam, dvärgsparv och stäpphök. Hökälla våtmarkspark med närmaste omgivningar är det häckfågelartrikaste området i Göteborgsområdet, vars region inkluderar sju kommuner.

Knölsvan (Cygnus olor)
Knölsvanen finns vid Hökälla året runt, förutom när dammarna är isbelagda under en längre tid. Under kortare isläggning står svanarna på isen. Arten häckar årligen med minst 2 par och tillfälligt upp till 8 par. Under våren kan flockar på upp till 25 exemplar rasta.

Sångsvan (Cygnus cygnus)
Sångsvanen är först och främst en genomflyttare i Kvilledalen, men ibland också en övervintrare. Särskilt under våren kan flockar rasta med upp till 110 exemplar. Vissa vintrar har upp till 60 individer setts, särskilt i Kvillenområdet.En vuxen sångsvan som rastade en längre tid vid Skogomedammen bar en halsring, som visade att den var var bomärkt i Taivalkoski, beläget mellan mellan Uleåborg och Rovaniemi i norra Finland. Denna fågel har man kunnat följa under sin årliga flyttning mellan vinterkvarteren i Limfjorden på norra Jylland och sommarvinstena i norra Finland. Mellan 1996 och 2002 observerades den på följande rastplatser: Tysslingen i Närke, Hökälla på Hisingen och Kirkkosalmi utanför Uleåborg.

Mindre sångsvan (Cygnus columbianus bewickii)
Mycket sällsynt flyttfågel vår och höst.

Spetsbergsgås (Anser brachyrhynchus)
Häckar på Grönland, Island och Spetsbergen. Sedd 1 ex i Södra dammen 5 april 2018  NY art för Hökälla!!

Sädgås (Anser fabalis)
Sparsam genomflyttare vår och höst, sällsynt vintertid. Vintern 2006 sågs 10 exemplar av den ovanligare rasen tundrasädgås.

Bläsgås (Anser albifrons)
3 bläsgäss sågs flyga norrut den 27 februari 2006. Detta är den enda observationen av arten i området. Bläsgåsens flyttvägar går huvudsakligen över sydöstra Sverige och bara mindre antal ses på Västkusten.

Grågås (Anser anser)
Grågåsen ses under vår- och höstflyttningen med upp till 300 exemplar. Mindre flockar rastar tillfälligt. 1 par började häcka i Skogomedammen 2010. Därefter har den varit en årlig häckare med 1-3 par.

Kanadagås (Branta canadensis)
Kanadagåsen finns vid Kvillen och Hökälla året runt, förutom när dammarna är isbelagda en längre tid. Arten häckar årligen med flera par. Misslyckas häckningen försvinner ofta de vuxna paren under försommaren. Under flyttningstiden vår och höst passerar flockar med upp till 200 exemplar. En del av dem rastar. En kanadagåsunge föddes upp på Fågelcentralen, Hisingen och släpptes i Hökälla 19 augusti 2008. Denna ringmärkta ungfågel sköts 20 december 2009 i Rönde, Egens, Midtjylland. Våren 2014 häckade ett kanadagåspar framgångsrikt i Hökälladammen. Gåsfamiljen blev nästan tam och matades regelbundet av allmänheten. Hanen hade hittats i en soptunna i Tynnered redan 18 maj 2008 och omhändertagits av Fågelcentralen. Tommy Järås släppte fågeln 19 augusti i Hökälladammen. Efter frisläppandet i Hökälla fann den snart en hona. Under häckningssäsongen 2014 dog fyra av parets ungar och de vuxna fåglarna försvann. Den sista kvarvarande ungen var kraftigt försvagad och togs om hand, men avled inom ett dygn. Ungen skickades till Veterinärmedicinska anstalten i Uppsala och uppvisade dödliga nivåer av bly i kroppen. Det är ännu inte klarlagt varför ungen hade så höga halter av bly eller om de andra ungarna också dog av blyförgiftning.

Vitkindad gås (Branta leucopsis)
Sparsam rastare vår och höst.

Nilgås (Alopochen aegyptiaca)
En nilgås kom förbiflygande lågt över fälten vid Skändla by i riktning mot Stora Holm på morgonen den 16 maj 2007. Detta är en sällsynt gäst i Sverige.

Gravand (Tadorna tadorna)
Ses sparsamt sträcka förbi vår och höst.

Bläsand (Anas penelope)
Bläsanden är en allmän rastare under höstflyttningen med upp till 300 exemplar, men vanligtvis betydligt lägre antal. I mindre antal uppträder den även under våren och sällsynt också sommar och vinter.

Snatterand (Anas strepera)
Sparsam rastare företrädesvis i april. Enstaka höstfynd.

Kricka (Anas crecca)
Krickan är en allmän rastare både under vår- och höstflyttningen med som mest 200 exemplar, men vanligtvis betydligt lägre antal. Vissa år häckar något enstaka par i Skogomedammen. Milda vintrar kan enstaka exemplar ses.

Gräsand (Anas platyrhynchos)
Gräsanden uppträder året runt, både som häckare och rastare. Så länge det finns vakar eller öppet vatten under vintern finns det gräsänder. Arten häckar varje år med flera par i de större dammarna. Tidvis ses flera hundra exemplar, särskilt under hösten.

Stjärtand (Anas acuta)
Stjärtanden förekommer i området som en sparsam rastare med 1-4 individer vid höstflyttningen. Ett anmärkningsvärt fynd var den flock på 25 exemplar som sträckte söderut den 11 oktober 2006 vid Kvillen. Dessutom föreligger enstaka vinter- och vårfynd.

Årta (Anas querquedula)
Årtan förekommer de flesta år med 1-2 par. Spelbeteende under våren tyder på häckning, men någon årtkull har ännu inte konstaterats.

Skedand (Anas clypeata)
Skedanden förekommer varje år vid Kvillen och Hökälla, framför allt under våren. Vanligtvis rör det sig om 1 par, men vissa år 2-3 par. Spelbeteende under våren tyder på häckning, men någon kull har ännu inte observerats. Arten rastar i mindre antal under vår och höst. Ett enda vinterfynd föreligger: 1 hane 31 december 2004.

Brunand (Aythya ferina)
Enstaka brunänder ses sparsamt under vår- och senhöst.

Vigg (Aythyia fuligula)
Viggen är vid Hökälla framför allt en vårfågel som rastar mars-maj. Som mest har 25 viggar setts. I takt med dammarnas igenväxning har arten minskat som rastande fågel. Vissa somrar ses enstaka individer, men någon häckning har inte konstaterats. Höstetid är arten betydligt fåtaligare och uppträder knappt årsvisst.

Bergand (Aythyia marila)
Mellan 2 och 5 november 2001 gästade en bergandhona Skogomedammen.

Ejder (Somateria mollissima)
Sällsynt ses överflygande ejdrar.

Alfågel (Clangula hyemalis)
28 november 2003 rastade en hona i Hökälladammen.

Sjöorre (Melanitta nigra)
Nattsträckande sjöorrar kan höras under flyttningen i april-maj. Vissa kvällar har stora flockar passerat. Dessutom sågs vid ett tillfälle 5 sjöorrar flyga över Skogomedammen i fullt dagsljus, vilket är en anmärkningsvärd observation.

Knipa (Bucephala clangula)
Knipan förekommer under hela året så länge det finns öppet vatten. 4-6 par häckar årligen, vanligtvis i uppsatta holkar. Under vår och höst rastar regelbundet mindre knipflockar.

Storskrake (Mergus merganser)
Storskraken ses sparsamt under vinter och vår vid Kvillen och Hökälla med 1-5 exemplar.

Orre (Lyrurus tetrix)
En höna sågs 2 september 2006 på ett hygge i ett barrskogsområde i Lerbäck. Orren var betydligt mer spridd på Västkusten förr i tiden och fanns även ute på skärgårdsöar.

Rapphöna (Perdix perdix)
Rapphönan har setts vid enstaka tillfällen, särskilt de första åren på 2000-talet. Arten visar en vikande trend och är beroende av utsättningar, särskilt efter hårda vintrar.

Vaktel (Coturnix coturnix)
Har hörts spela vissa år i maj-juni med 1-3 exemplar.

Fasan (Phasianus colchicus)
Fasanen förekommer året runt vid Kvillen och Hökälla och häckar med flera par i jordbruksmarkerna.

Smådopping (Tachybaptus ruficollis)
Smådoppingen har uppträtt med 1-2 par i dammarna under samtliga år vid häckningstid.
Flera somrar har ungfåglar setts, vilket visar på lyckade häckningar. Har setts april-december.

Gråhakedopping (Podiceps grisegena)
En vuxen fågel i sommardräkt sågs i Skogomedammen 14 maj 2014.

Svarthakedopping (Podiceps auritus)
En svarthakedopping i sommardräkt har setts i Skogomedammen 2 maj 2000 och 14-21 maj 2011.

Skäggdopping (Podiceps cristatus)
Arten har setts vid enstaka tillfällen i maj månad i Skogomedammen.

Storskarv (Phalacrocorax carbo)
Storskarven ses regelbundet under vår- och höstflyttningen med upp till 60 exemplar. Tillfälligt ses också fiskande fåglar under årets samtliga årstider.

Rördrom (Botaurus stellaris)
Sällsynt gäst under våren då spellätet hörts från Skogomedammens vassbälten.

Gråhäger (Ardea cinerea)
Gråhägern förekommer från mars till november vid Kvillen och Hökälla. Den är sparsam under häckningstiden, men regelbunden från högsommar till senhöst. Oftast rör det sig om enstaka fiskande exemplar, ibland flera och som mest sex individer.
I april 2007 påbörjade ett par bobygge i en videbuske i Skogomedammen, men paret fullbordade inte häckningen.

Vit stork (Ciconia ciconia)
En vit stork flög norrut i Kvilledalen 16 maj 2013.

Gåsgam (Gyps fulvus)
Den 13 juni 2012 sågs en gåsgam vid en fårmfarm i Lindome. Gamen flög norrut över Göteborgs stad och slog sig ner i Hökälla dagen efter. Fågeln observerades av jordbruksarrendatorn i Hökälla och därefter av ett antal deltagare från Hökälla – grönt arbete och rehab. Vid 14-tiden hade gåsgamen tagit sig in i fårstallet och sågs göra utfall mot lammen. Fågeln infångades och togs om hand av Fågelcentralens personal. Den visade sig vara ringmärkt på ön Cres i den kroatiska arkipelagen. Gamen var kraftigt avmagrad och fick äta upp sig på Fågelcentralen under ett par månader. Den vägde endast 5, 4 kilo mot normalt 7-13 kilo. Därefter transporterades gåsgamen, som nu ”döpts” till Oshtro, i en specialtillverkad bur tillbaka till Kroatien 28 augusti. Oshtro återbördades till det gåsgamsprojekt som den kroatiske ornitologen Goran Susic bedriver i Kroatien. Gorans målsättning är att återskapa ett livskraftigt gåsgamsbestånd i Adriatiska havet. Valet av flygbolag var givet: Croatian airlines!

Bivråk (Pernis apivorus)
Bivråken ses sparsamt från mitten av maj till september. Främst rör det sig om flyttande fåglar, men några somrar har spelflygande fåglar setts, vilket tyder på möjlig häckning av något par.

Röd glada (Milvus milvus)
Enstaka översträckande individer ses sparsamt februari-juni.

Havsörn (Haliaetus albicilla)
Sällsynt gäst under höst och vinter.

Brun kärrhök (Circus aeroginosus)
Brun kärrhök jagar regelbundet vid Kvillen och Hökälla under april till september. Dessa fåglar utgörs av såväl flyttande individer som av häckfåglar från ett närbeläget par på Hisingen. Våren 2008 fanns bobyggande par i såväl Skogomedammen som Hökälladammen, men inget av paren lyckades med häckningen. Däremot genomfördes en lyckad häckning i Skogomedammen våren 2011 och den resulterade i tre flygfärdiga ungfåglar.

Blå kärrhök (Circus cyaneus)
Blå kärrhök ses sparsamt med enstaka exemplar under flyttningen såväl vår som höst. Dessutom föreligger flera vinterfynd.

Stäpphök (Circus macrourus)
Den 24 september 2003 sågs en ett år gammal hane långsamt flyga söderut längs Skogomedammens östsida.

Duvhök (Accipiter gentilis)
Duvhöken häckar i omgivningarna och ses jaga året runt. Dessutom passerar enstaka flyttande fåglar vår och höst.

Sparvhök (Accipiter nisus)
Sparvhöken förekommer året runt och häckar i närliggande skogsområden. Under flyttningen vår och höst ses arten regelbundet i varierande antal. Högsta dagssiffran är 20 sträckande fåglar.

Ormvråk (Buteo buteo)
Ormvråken förekommer året runt i området och ses dagligen, ofta med flera individer. Flera par häckar i Kvilledalen.
Under flyttningen vår och höst passerar många ormvråkar. Högsta dagssiffran är 83 exemplar 24 oktober 2005. Ett flertal fynd av mycket ljust färgade individer, så kallade ”börringevråkar” har gjorts. Flera ormvråkar övervintrar varje år.

Fjällvråk (Buteo lagopus)
Fjällvråken ses sparsamt under höstflyttningen och övervintrar vissa år med något enstaka exemplar. Högsta dagssiffran är från den 24 oktober 2001 då 15 individer sågs sträcka mot söder.

Kungsörn (Aquila chrysaetos)
Under perioden 28 januari-4 april uppehöll sig en ung kungsörn i Kvillens dalgång och den sågs regelbundet jaga vid Hökälla. Dessutom sågs en gammal kungsörn i mars månad samma år. Enligt muntliga uppgifter har kungsörn setts vintertid under flera år före 2000-talet vid Kvillen.

Fiskgjuse (Pandion haliaetus)
Enstaka fiskgjusar ses under flyttningen vår och höst. Oftast passerar gjusarna snabbt förbi, men ibland stannar de till och jagar över de fiskrika dammarna. Även under sommaren har fiskgjusar setts födosöka.

Tornfalk (Falco tinnunculus)
Tornfalken förekommer året runt vid Kvillen och Hökälla och ses dagligen, ofta med flera exemplar.
Årligen häckar ett tornfalkspar i den uppsatta holken i hagmarken, strax söder om Skogomedammen. Holken sattes upp av den nu bortgångne Paul Nyström redan på slutet av 1990-talet. Kullstorleken varierar mellan 3 till 7 ungar, beroende på sorktillgången. Vissa år har ungarna ringmärkts av Tommy Järås och tre återfynd har gjorts. I oktober 2005 hittades en trafikskadad ungfågel i Kärra. Den omhändertogs av Fågelcentralen och släpptes den 11 november samma år. En ungfågel kontrollerades levande i Beaufays,Liege, Belgien 16 september 2008 och boungen hade ringmärkts 8 juni samma år. Den 29 oktober 2009 hittades en död ungfågel utmed motorvägen vid Haslev, Själland, Danmark och hade ringmärkts 10 juni samma år. Det första levnadsåret är mycket tufft för ungfåglar. Det gäller inte bara tornfalkar utan alla andra fågel- och djurarter. Tillfälligt har häckning också förekommit vid Hökälladammen och Toftekulla. Under flyttningen passerar mindre antal.

Aftonfalk (Falco vespertinus)
1 hane sträckte söderut den 12 september 2005.

Stenfalk (Falco columbarius)
Stenfalken ses ganska regelbundet med enstaka exemplar under höstflyttningen och mer sparsamt under våren.

Lärkfalk (Falco subbuteo)
Lärkfalken observeras sparsamt under flyttningen i maj och september. Intressanta fynd har gjorts under häckningstid i månadsskiftet juni/juli. Lärkfalken är en mycket sällsynt häckfågel på Västkusten.

Pilgrimsfalk (Falco peregrinus)
Pilgrimsfalken ses sporadiskt med enstaka exemplar under maj till oktober.

Vattenrall (Rallus aquaticus)
Vattenrallen förekommer årligen under häckningstiden med 1-3 spelande fåglar i de båda större dammarna. Ungfåglar har setts vid några tillfällen.

Småfläckig sumphöna (Porzana porzana)
Den småfläckiga sumphönan har hörts spela vissa år med 1-2 exemplar maj-juli.

Kornknarr (Crex crex)
Kornknarren har hörts spela med 1-3 exemplar vid ett flertal tillfällen i maj och juni på ängsmarkerna runt dammarna, samt vid Kvillen. Arten är inte årlig, men regelbunden förekomst vissa år tyder på häckning.

Rörhöna (Gallinula chloropus)
Rörhönan förekommer årligen i området från början av april till november. Varje år häckar 1-2 par i de båda större dammarna. Dessutom häckar arten vissa år i Kvillen och på S:t Jörgens golfbana. Enstaka vinterfynd föreligger.

Sothöna (Fulica atra)
Sothönan är en karaktärsart vid Hökälla och häckar årligen. Vid Kvillen däremot är den sparsamt förekommande. Den anländer redan i mars månad, i samband med islossningen, och stannar till november. Arten ökade som häckfågel fram till 2005, då det fanns minst 10 par i de båda större dammarna. De senaste åren har det funnits 4-5 par i Skogomedammen och 1 par i Hökälladammen. Enstaka vinterfynd har gjorts.

Trana (Grus grus)
Tranan förekommer årligen från slutet av mars till maj månad. I huvudsak rör det sig om tranor som är på väg norrut, med som mest 50 individer. De tranor som ses under häckningstid härrör från par som häckar i närområdet.

Strandskata (Haematopus ostralegus)
Strandskatan häckar söder om Hökälla och ses regelbundet på S:t Jörgens golfbana och mer tillfälligt i våtmarksparken.

Mindre strandpipare (Charadrius dubius)
Mindre strandpiparen förekommer näst intill årligen vid Hökälla och anländer normalt i andra halvan av april och stannar som längst till slutet av juli. De flesta år har 1-2 par hävdat revir och häckning har sannolikt genomförts. Arten har en förkärlek för Skogomedammen, men den har också observerats vid Hökälladammen och i Kvillen.

Större strandpipare (Charadrius hiaticula)
Större strandpiparen är en tillfällig gäst och ses rasta med enstaka exemplar i dammarna.

Ljungpipare (Pluvialis apricaria)
Enstaka fynd av förbisträckande ljungpipare har gjorts, främst i augusti månad.

Kustpipare (Pluvialis squatarola)
Sällsynt förbisträckare under flyttningstiden.

Tofsvipa (Vanellus vanellus)
Tofsvipan är en karaktärsart vid Kvillen och Hökälla, även om den minskat i antal. Den anländer tidigt på våren och förekommer allmänt fram till sen höst. Arten häckar på ängsmarkerna runt dammarna, samt på fält och ängar i dalgången norr om Skogomevägen. Som mest har det under 2000-talet häckat uppemot 20 par. Under senare år betydligt färre. Liksom många andra vadararter har arten minskat såväl i Hökälla som på många andra platser i landet. Under flyttningstiden rastar flockar med tofsvipa. Högsta dagssiffran är 210 exemplar 13 november 2005.

Småsnäppa (Calidris minuta)
En småsnäppa rastade i Hökälladammen 6 juni 2001.

Mosnäppa (Calidris temminckii)
Mosnäppan rastar nästan årligen i maj månad med 1-3 exemplar. Den 22 maj 2004 sågs hela 7 individer. Vikande trend.

Spovsnäppa (Calidris ferruginea)
Spovsnäppan rastade under några julidagar år 2000 med 2 individer.

Kärrsnäppa (Calidris alpina)
Sällsynt rastare under flyttningstiden.

Brushane (Philomachus pugnax)
Brushanen rastar vid dammarna och utmed Kvillens svämmarker under vår- och höstflyttningen. Oftast ses enstaka exemplar, ibland småflockar. Toppnoteringen ligger på 35 individer som sågs en dag i maj 2000 vid Skogomedammen. Bästa åren för rastande vadare var de första 3-4 åren. Därefter har de flesta vadararterna blivit färre. Dels beroende på ökad igenväxning och dels på grund av vadararternas generella minskning. Även på de bästa vadarlokalerna i Sverige minskar antalen, såväl rastare som häckare.

Dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus)
Dvärgbeckasinen rastar regelbundet under hösten, särskilt i oktober och november. Den förekommer sparsamt under våren och vinterfynd är snarare regel än undantag. Arten har en förkärlek för Pumphusängens sankare partier. Vanligtvis rastar upp till 10 exemplar, men ibland fler. Högsta dagssiffran är 27 individer 29 november 2012. Hökälla våtmarkspark är en av Göteborgsområdets bästa beckasinlokaler.

Enkelbeckasin (Gallinago gallinago)
Enkelbeckasinen förekommer vid Kvillen och Hökälla i huvudsak från mars till november. Den häckar årligen med flera par på strandängarna vid dammarna, men också utmed Kvillen. Under hösten rastar arten allmänt och regelbundet ses 30-40 exemplar, framför allt vid Skogomedammen. Inte sällan ses flockar på upp till 70 exemplar. Regelbundna vinterfynd har gjorts. Förhållandena för rastande beckasiner har inte försämrats på samma sätt som för övriga vadare.

Dubbelbeckasin (Gallinago media)
Dubbelbeckasinen rastar sparsamt från slutet av augusti till början av oktober. Flera majfynd av spelande fåglar har gjorts. Exempelvis sågs 3 arenaspelande dubbelbeckasiner i maj 2013.

Morkulla (Scolopax rusticola)
Morkullan häckar med flera par i Kvilledalens skogspartier och ses regelbundet spelflyga i skymningen under vår- och sommarkvällar. Några vinterfynd har gjorts, bland annat utmed Skogomebäcken.

Småspov (Numenius phaeopus)
Två fynd föreligger: 1 sträckande fågel 13 maj 2007 och 3 sträckande fåglar 14 maj 2009. Båda fynden är från Skogomedammen.

Storspov (Numenius arquata)
Storspoven ses sparsamt under vår- och höstflyttningen.

Svartsnäppa (Tringa erythropus)
Svartsnäppan rastar vid dammarna och Kvillens svämmarker under vår- och höstflyttning. Oftast ses någon eller några individer, tillfälligt upp till åtta. Ett anmärkningsvärt tidigt fynd gjordes 6 april 2012 i Skogomedammen av en fågel i vinterdräkt. Vikande trend.

Rödbena (Tringa totanus)
Rödbenan förekommer vid Kvillen och Hökälla från mitten av april till augusti månad. Revirhävdande par har funnits under flera år och häckning konstaterades juni 2009 då ett par med två ungar sågs vid Skogomedammen.

Gluttsnäppa (Tringa nebularia)
Gluttsnäppan rastar vid Kvillen och Hökälla under vår- och höstflyttningen med mellan 1 och 9 exemplar. Vikande trend.

Skogssnäppa (Tringa ochropus)
Skogssnäppan rastar vid Kvillen och Hökälla under vår- och höstflyttningen. Den är vanligare under höststräcket och kan då ses med upp till 20 rastande individer. Vissa år har ett revirhävdande par funnits i Lerbäckssumpen. Vikande trend.

Grönbena (Tringa glareola)
Grönbenan rastar vid Kvillen och Hökälla under vår- och höstflyttningen. De största antalen ses i början av maj med en toppnotering på hela 70 exemplar år 2000 i Skogomedammen. På återsträcket i juni till augusti är arten mer sparsam. Som för så många andra vadararter i Hökälla har den en vikande trend, med flest rastande individer de första åren.

Drillsnäppa (Tringa hypoleucos)
Drillsnäppan rastar under vår- och höstflyttningen. Oftast ses enstaka exemplar, tillfälligt upp till 15.

Kustlabb (Stercorarius parasiticus)
En gammal kustlabb i mörk fas flög över Hökälladammen mot sydost den 24 april 2004.

Skrattmås (Chroicocephalus ridibundus)
Skrattmåsen förekommer vid Kvillen och Hökälla året runt. Den är allmän under vår och sommar och vissa dagar kan upp till hundratalet fåglar ses. Under höst och vinter är skrattmåsen mer sparsam. Arten häckade 2000-2003, 2007 och 2009 med 1-10 par.

Fiskmås (Larus canus)
Fiskmåsen är en allmänt förekommande fågel under vår, sommar och höst. Åtskilliga par häckar i omgivande bebyggelse. Under sommarmånaderna kan man ibland se större flockar söka föda i trädgårdar, i Lillhagsparken och i Tuveskredsområdet. När åkerfälten plöjs kan man ibland se hundratals fiskmåsar födosöka. Flyttande flockar rastar vår och höst på fält och åkrar i Kvilledalen.

Silltrut (Larus fuscus)
Silltruten förekommer regelbundet i mindre antal under sommarhalvåret. Vissa vårar förekommer arten parvis och framtida häckning är fullt möjlig.

Gråtrut (Larus argentatus)
Gråtruten ses relativt allmänt året runt. På morgonen och kvällen flyger gråtrutar mellan Götaälvdalen i öster och havet i väster.

Havstrut (Larus marinus)
Havstruten ses regelbundet flyga över i mindre antal under hela året.

Fisktärna (Sterna hirundo)
Sparsam med enstaka exemplar under sommarmånadarna.

Silvertärna (Sterna paradisaea)
Sällsynt förbisträckare i maj månad.

Vitvingad tärna (Chlidonias leucopterus)
I samband med en invasion av vitvingade tärnor på Västkusten i mitten av maj 2014 sågs en födosökande fågel 17 maj. Mängder av foton togs på fågeln, som hade full sommardräkt, av naturfotograf Bengt Moberg.

Sillgrissla (Uria aalge)
En sillgrissla i vinterdräkt sågs i Skogomedammen 20 oktober 2011.

Skogsduva (Columba oenas)
Skogsduvan förekommer regelbundet från tidig vår till höst. 1-2 revirhävdande par brukar finnas de flesta år vid Håberget, Tuve kyrklund och Lerbäck. Skogsduveholkar har satts upp, men någon häckning i dem har ännu inte konstaterats. Arten är också en regelbundet rastande flyttfågel på fälten i Kvilledalen med upp till 10 exemplar.

Ringduva (Columba palumbus)
Ringduvan är en allmän fågel i hela området. Den häckar rikligt i Kvilledalen och är en mycket allmän rastare vår och höst, ibland med flera tusen exemplar. Stora mängder ringduvor sträcker genom dalgången från slutet av september till mitten av oktober. En fantastisk sträckdag var den 3 oktober 2005 då det under morgonen och förmiddagen passerade cirka 17500 fåglar mot söder. Denna siffra utgör en av de högsta dagssummorna i Göteborgstrakten någonsin. Arten övervintrar vanligtvis och mindre flockar kan ses, särskilt i Lillhagsparken och vid S:t Jörgens golfbana.

Turkduva (Streptopelia decaocto)
Sparsamt observerad under vinter och vår.

Sparvuggla (Glaucidium passerinum)
Vissa vintrar ses enstaka sparvugglor i våtmarksparken, Lerbäck, Gärdsgårdsstigen och Lillhagsparken. Vintern och våren 2008/2009 fanns ett vinterrevir vid Håberget. En sparvuggla hade bosatt sig i en uppsatt starholk. Nedanför holken låg mängder av spybollar och i holken återfanns flera döda näbbmöss.

Kattuggla (Strix aluco)
Kattugglan är en stannfågel som häckar med flera par i Kvilledalen. Under våren 2007 fanns två par häckande i knipholkar ute på hagmarken nära fågeltornet. Dessa par häckade mycket nära varandra och hade två ungar vardera. Knip- och kattuggleholkar används ofta av kattugglorna för häckning och för dagvisten. Tommy Järås har ringmärkt kattuggleungar i Hökälla och följande återfynd föreligger: En unge märktes i maj 2007 och hittades i Stora Holm, december samma år. Troligen hade ungfågeln blivit tagen av rovfågel, eftersom endast benrester (och en ring) fanns kvar. Av fyndet att döma har ungen säkert blivit tagen redan under sommaren. En kattugglehona räddades ur en skorsten i Norum, Tuve, november 2008. Togs om hand av Fågelcentralen och släpptes efter en rehabiliteringstid. Sommaren 2014 häckade den i Bokskogsbacken, Backa, och fick ut fem ungar.

Hornuggla (Asio otus)
Hornugglan häckar gnagarrika år med något par i Kvilledalen.

Jorduggla (Asio flammeus)
Två fynd föreligger. Båda fåglarna sågs rasta under flyttningen i mars respektive september.

Pärluggla (Aegolius funereus)
Pärlugglan är mycket tillfälligt observerad i Lillhagsparken före år 2000.

Nattskärra (Caprimulgus europaeus)
Nattskärran hörs ibland spela under stilla försommarnätter från höjdryggen öster om Kvilledalen.

Tornseglare (Apus apus)
Tornseglaren ses allmänt från mitten av maj till slutet av augusti och häckar i området. Ibland kan hundratals fåglar ses födosöka i luftrummet över de insektsrika dammarna. Det högsta antalet under våren är cirka 400 exemplar den 21 maj 2007 och under sensommaren cirka 1000 exemplar i månadsskiftet augusti/september.

Kungsfiskare (Alcedo atthis)
Kungsfiskaren är en sällsynt gäst som har setts vid några få tillfällen längs Kvillebäcken och i Skogomedammen.

Göktyta (Jynx torquilla)
Göktytan observeras sparsamt vår och sommar. Knappt årsviss.

Gröngöling (Picus viridis)
Gröngölingen förekommer året runt i områdets lövdungar och blandskogar. Arten häckar med flera par och spellätet och trumningarna hörs särskilt frekvent under våren.

Spillkråka (Dryocopus martius)
Spillkråkan förekommer sparsamt året runt i området. Troligen häckar något par i Lerbäck.

Större hackspett (Dendrocopos major)
Den vanligaste hackspetten i Kvilledalen och ses året runt. Arten häckar med åtskilliga par.

Mindre hackspett (Dendrocopos minor)
Arten finns i området året runt och häckar normalt med 2-3 par. Denna lilla brokspett blir allt ovanligare i stora delar av landet, men har fortfarande en livskraftig stam i Göteborgstrakten.

Trädlärka (Lullula arborea)
Trädlärkan är en sparsamt förekommande fågel i Kvilledalen. En revirhävdande fågel fanns vid Håberget i maj månad 2006. Ett bo med fyra ägg upptäcktes i Lerbäck juni 2008. Arten ses under vår- och höststräcket, oftast med enstaka exemplar. Högsta dagssiffran är 12 individer som flög i samlad flock söderut 26 september 2005.

Sånglärka (Alauda arvensis)
Sånglärkan finns i Kvilledalen från tidig vår till sen höst och häckar med flera par på åkrar och fält mellan Skogomevägen och Norrleden. Dessutom förekommer arten som rastande och förbisträckande flyttfågel. Artens kraftiga minskning under lång tid märks i antalet observerade individer.

Backsvala (Riparia riparia)
Backsvalan ses från slutet av april till augusti. Denna rödlistade art häckade inte i Hökälla våtmarkspark före 2010. Våren 2009 fanns ett färdigställt backsvaleberg på hagmarken invid Skogomedammen. ”Berget” består av en blandning av stenmjöl och sandaska och är lagom fast för att attrahera bobyggande backsvalor. Svalorna hittade alltså inte till berget 2009, men däremot 2010, då 60-70 par häckade. 2011 hade kolonin växt till 80-90 par och berget var pepprat med bohål. 1 juli 2011 genomfördes ringmärkning och slöjnät placerades framför berget. Fångsten blev lyckad. Inte mindre än 105 backsvalor ringmärktes och kontrollerades under Björn Zackrissons ledning, varav 16 individer utgjordes av årsungar. Ringmärkningen 2012 gav flera spännande återfynd. En backsvala kontrollerades i Hökälla 16 augusti 2012 och visade sig vara ringmärkt såsom årsunge i Ustecky, Louny, Tjeckien 1 år och 310 dagar tidigare. En annan fågel var ringmärkt vid Torslandaviken och flera backsvalor hade ringmärkts året innan vid backsvaleberget. Häckningssäsongerna 2012 och 2013 häckade 30-40 par, men under 2014 skedde en kraftig minskning till några få häckande par. Det finns flera skäl till minskning. En viktig orsak är att berget sjunker för varje år, på grund av erosion och underliggande djupa lerlager. En annan orsak är predation. Den förmodligen främsta predatorn är räv. Andra predatorer är kråka, skata och tornfalk. Predationen är särskilt stark när sorktillgången är liten. Våren 2014 beviljades medel från Park- och naturförvaltningen för att genomföra en restaurering av berget. Restaureringen utfördes under hösten samma år. Ytorna där backsvalorna kan häcka har närmare fördubblats. Under våren 2015 skall berget justeras och förhoppningen är att en backsvalekoloni återigen skall etablera sig.

Ladusvala (Hirundo rustica)
Från slutet av april till september förekommer ladusvalan allmänt i området. Arten häckar i jordbruksbygd i dalgången, ofta inne i ladugårdar och stall. Under flyttningen rastar stora mängder ladusvalor över de insektsrika dammarna, ibland hundratals fåglar och som mest cirka 600 samtidigt. Tidigaste vårobservationen är gjord 22 april 2002.

Hussvala (Delichon urbicum)
Från slutet av april till augusti förekommer hussvalan i Kvilledalen. Arten har bland annat häckat med några par i Glöstorps industriområde. Under flyttningstiden rastar ibland stora mängder över dammarna och som mest har 300 individer setts. Tyvärr har arten på senare år blivit fåtaligare och hussvalan är nu en av Sveriges kraftigast minskande arter. Tidigaste vårobservationen är gjord den 20 april 2004.

Trädpiplärka (Anthus trivialis)
Trädpiplärkan häckar sparsamt i området och observeras från slutet av april till september. Arten förekommer regelbundet under flyttningstiden i maj och augusti-september.

Ängspiplärka (Anthus pratensis)
Ängspiplärkan förekommer allmänt vid Kvillen och Hökälla under vår, sommar och höst. Den är en karaktärsfågel på ängsmarkerna. Goda sträckdagar under hösten kan uppemot 1000 exemplar ses. Såväl vår som höst rastar flockar på ängarna, vissa dagar bestående av hundra-tals individer.

Rödstrupig piplärka (Anthus cervinus)
Sparsam rastare och förbisträckare från slutet av augusti till mitten av september på ängs-markerna.

Gulärla (Motacilla flava)
Gulärlan förekommer i Kvilledalen från slutet av april till mitten av september. Vissa år häckar 1-2 par av den sydliga rasen i våtmarksparken. I huvudsak är gulärlan en rastande och sträckande flyttfågel såväl vår som höst. De största antalen uppträder i slutet av augusti med upp till 110 exemplar. En stor andel av de rastande fåglarna utgörs av den nordliga rasen thunbergi.

Forsärla (Motacilla cinerea)
Forsärlan förekommer under sommarhalvåret och häckar med ett par i Skogomebäcken och sannolikt också längs Hinnebäcken. Under sommaren ses ibland ungfåglar födosöka i dammarna. Forsärlan är dessutom en sparsam sträckfågel i Kvilledalen såväl vår som höst.

Sädesärla (Motacilla alba)
Ballerina bianca (ja, så heter sädesärlan på italienska) förekommer allmänt i området från början av april till september. Sädesärlan häckar i hela Kvilledalen och förekommer också allmänt som sträckfågel. Den tidigaste vårobservationen är gjord 24 mars och den senaste 10 oktober.

Sidensvans (Bombycilla garrulus)
Sidensvansen drar runt flockvis under vinterhalvåret då den gärna kalasar på rönn- och oxelbär i omgivande trädgårdar. Mest frekvent är arten under senhösten, men antalen varierar starkt från år till år.

Strömstare (Cinclus cinclus)
Strömstaren förekommer vissa vintrar med 1-2 exemplar i Hinnebäcken. Vintern år 2000 höll en strömstare till här under några veckor. Kåre Ström lyckades fånga fågeln och ringmärka den. Den visade sig vara en långvingad, kraftig hane som vägde 73,2 gram. Arten är strikt knuten till strömmande vatten.

Gärdsmyg (Troglodytes troglodytes)
Gärdsmygen förekommer året runt i Kvilledalen och häckar allmänt i omgivningarnas skilda skogsmiljöer. Arten är ganska vanlig även på vintern och tillhör en av de få arter som sjunger under hela året.

Järnsparv (Prunella modularis)
Järnsparven förekommer från april till oktober. Endast några enstaka vinterfynd föreligger och då vid fågelmatningar. Arten är först och främst en barr- och blandskogsfågel, varför den mest frekvent häckar i skogarna längs dalgångens sluttningar.

Rödhake (Erithacus rubecula)
Rödhaken finns i området året runt. Den är en mycket allmän häckfågel i barr- och blandskog och övervintrar i mindre antal. Under vår- och höstflyttningen rastar många rödhakar i dungarna. Liksom gärdsmygen sjunger även rödhaken på vintern, särskilt milda vinterdagar.

Näktergal (Luscinia luscinia)
Näktergalen anländer i början av maj och flyttar redan i augusti. I Kvilledalen, från Lillhagsplurret i söder till Skändla i norr, har upp till 10 stationärt sjungande hanar funnits. Näktergalen etablerade sig på Hisingen först på 1970-talet, för att sedan öka kontinuerligt under flera årtionden. Under senare år har en märkbar minskning skett. Glädjande nog finns det fortfarande fasta revir i både Lillhagsplurret och Lerbäckssumpen.

Blåhake (Luscinia svecica)
Sällsynt rastare i maj och september. Vid ett par tillfällen har den observerats på samma ställe vid Hökälladammens utflöde. Denna näktergalsart kallas helt rättvisande för Lapplands näktergal, tack vare sin fantastiska sång.

Rödstjärt (Phoenicurus phoenicurus)
Rödstjärten förekommer i varierande antal i Kvilledalen från maj till september. Vissa häckningssäsonger finns det ett antal par och andra bara några enstaka. Arten har häckat i uppsatta holkar vid flera tillfällen. Juli 2010 ringmärktes sju årsungar i holk på Hjalmars kulle av Dan Lundberg.

Buskskvätta (Saxicola rubetra)
Buskskvättan uppträder från slutet av april till september. Den häckar med några par på ängsmarkerna i Kvillen och Hökälla. Under vår och höst rastar grupper på upp till tio fåglar.

Svarthakad buskskvätta (Saxicola torquatus)
29-30 mars 2011 fanns en hane utmed Tuvevägen som fotograferades av åtskilliga ornitologer.

Stenskvätta (Oenanthe oenanthe)
Stenskvättan rastar vid Kvillen och Hökälla under flyttningen, företrädesvis i maj och september. Vanligtvis ses enstaka fåglar, tillfälligt upp till 15 individer.

Ringtrast (Turdus torquatus)
Enstaka ringtrastar rastar under främst vårflyttningen i andra halvan av april, men några höstfynd har också gjorts.

Koltrast (Turdus merula)
Koltrasten förekommer året runt i Kvilledalen och är en mycket allmän häckfågel. Höst och vår rastar en del flyttande koltrastar i dungarna.

Björktrast (Turdus pilaris)
Björktrasten förekommer året runt i området. Flera mindre kolonier av häckande fåglar finns i bland annat Lillhagsparken och Lerbäckssumpen. Stora flockar av flyttande fåglar ses allmänt både under vår och höst, som mest upp till 2000 exemplar. Ofta brukar mindre flockar övervintra. Antalen varierar beroende på tillgången av bär. Som mest har 500 exemplar setts på vintern.

Taltrast (Turdus philomelos)
Taltrasten är allmän under vår, sommar och höst som häckare och rastande flyttfågel. De flesta har lämnat området redan i september, men vissa har dröjt kvar och enstaka vinterfynd föreligger.

Rödvingetrast (Turdus iliacus)
Rödvingetrasten rastar allmänt under vår och höst, ibland med flera hundra exemplar. April och oktober är de bästa månaderna för att observera arten. Vissa milda och bäriga vintrar stannar enstaka fåglar kvar.

Dubbeltrast (Turdus viscivorus)
Dubbeltrasten häckar sparsamt på de omgivande barrskogsbeklädda bergsryggarna, främst i tallskogsdominerad skog. Nere vid Kvillen och Hökälla ses den endast tillfälligt som rastande flyttfågel.

Gräshoppsångare (Locustella naevia)
Gräshoppsångaren anländer i början av maj och stannar i området till september. Från Lillhagsplurret i söder till Norrleden i norr, inklusive Toftekulla, brukar det finnas 3-5 revir, varav minst 1 revir i våtmarksparken. Förekomsten varierar från år till år.

Flodsångare (Locustella fluviatilis)
Lerbäckssumpen och under perioden 27/5 – 7/6 2013 fanns en och några dagar även två sjungande individer på samma lokal.

Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus)
Sävsångaren anländer i början av maj och stannar till augusti/september. Från Lillhagsplurret i söder till Norrleden i norr finns 4-6 revir, varav vanligtvis 2 revir i våtmarksparken.

Kärrsångare (Acrocephalus palustris)
Kärrsångaren finns vid Kvillen och Hökälla från slutet av maj till augusti. I våtmarksparken varierar förekomsten mellan 1 och 3 revir. I hela området finns totalt 8-10 revir.

Rörsångare (Acrocephalus scirpaceus)
Rörsångaren förekommer vid Kvillen och Hökälla från början av maj till september. Arten är starkt knuten till bladvass och har ökat i området i takt med att bladvassen brett ut sig alltmer. Ungefär 10 revir finns i hela området, varav de flesta i våtmarksparken.

Trastsångare (Acrocephalus arundinaceus)
En sjungande hane hördes vid Hökälladammen 2-3 juni 2007. Stundtals visade sig fågeln helt öppet och blev då fotograferad.

Härmsångare (Hippolais icterina)
Härmsångaren förekommer i området från maj till juli. 1-3 par häckar framför allt i frodig och fuktig lövskog i Lerbäck.

Ärtsångare (Sylvia curruca)
Ärtsångaren häckar sparsamt vid Kvillen och Hökälla och uppträder från maj till september. Vanligtvis brukar det finnas ett revir i Lillhagsparken.

Törnsångare (Sylvia communis)
Törnsångaren häckar allmänt i Kvilledalens öppna marker och påträffas maj till september. Den är en karaktärsart sommartid. Under en punkttaxering som utfördes i hela området den 11 juni 2007 hördes 11 sjungande hanar, vilket ungefär torde överensstämma med artens normala förekomst på 2000-talet.

Trädgårdssångare (Sylvia borin)
Trädgårdssångaren häckar med flera par i Kvillens och Hökällas lövdungar och uppträder från andra halvan av maj till september. Arten tillhör de som sjunger långt in på sommaren. Vid punkttaxeringen den 11 juni 2007 hördes 7 sjungande hanar.

Svarthätta (Sylvia atricapilla)
Svarthättan häckar allmänt i Kvilledalen och ses från slutet av april till oktober. Jämte lövsångaren är det områdets vanligaste sångarart. Vid punkttaxeringen 11 juni 2007 hördes 21 sjungande hanar och antalet har troligen ökat något sedan denna inventering.

Lundsångare (Phylloscopos trochiloides)
En lundsångare rastade den 20 augusti 2001 i en lövdunge öster om Skogomedammen.

Grönsångare (Phylloscopos sibilatrix)
Grönsångaren förekommer sparsamt vid Kvillen och Hökälla under maj-juli. Dess vackra sång hörs säkrast utmed Gärdsgårdsstigen som förbinder Lillhagen med Backatorp. Stig Carlsson ringmärkte en grönsångarhane vid Slätta damm 22 maj 2011. Den 26 juni 2012 kontrollerades denna hane, som nu höll ett revir vid Skogome odlarförening.

Gransångare (Phylloscopus collybita)
Gransångaren förekommer från början av april till början av november. Arten uppträder vid Kvillen och Hökälla med en sydlig ras som häckfågel och med en nordlig ras som rastande flyttfågel vår och höst. På den östra sidan av Kvillen, från Lillhagsplurret till Norrleden finns minst 10 revir. Den sydliga rasen remarkabla beståndsökning på Västkusten märks också i Kvilledalen. Ökningen tog fart så sent som 1990-talet och gransångaren närmar sig svarthätta och lövsångare som områdets allmännaste sångare.

Lövsångare (Phylloscopos trochilus)
Lövsångaren förekommer allmänt från slutet av april till september. Arten är en av de vanligaste sångarterna i Kvilledalen och under punkttaxeringen den 11 juni 2007 hördes 22 sjungande fåglar. Lövsångaren är dessutom en allmän rastare under vår och höst. Vissa dagar under sträcktiden kan större koncentrationer ses. Ett exempel på detta är en observation av 50-talet ivrigt födosökande lövsångare utmed vägvallen vid Hökälladammen 1 september 2001. Detta ”nedfall” av lövsångare hade föregåtts av en lågtryckfront. Arten är Sveriges vanligaste häckfågel, även om populationen i landet visar en vikande trend.

Kungsfågel (Regulus regulus)
Kungsfågeln ses under hela året i omgivande dungar och skogar och häckar relativt allmänt i barr- och blandskog. Under vår- och höstflyttningen rastar arten allmänt i alla typer av skog, även i buskmarker. En del kungsfåglar stannar över vintern. Antalet individer minskar kraftigt efter hårda vintrar.

Grå flugsnappare (Muscicapa striata) Arten uppträder sparsamt såväl som häckfågel som rastare. Den anländer i mitten av maj och avflyttningen sker i augusti-september.

Mindre flugsnappare (Ficedula para)
En 2 K hane sjöng ivrigt 15-16 maj 2013 utmed Gärdsgårdsstigen. Fotograferad av flera naturfotografer.

Svartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca)
Den svartvita flugsnapparen anländer till Kvillen och Hökälla i slutet av april och avflyttningen sker i augusti. Arten häckar allmänt i uppsatta holkar och åtskilliga boungar har ringmärkts. Antalet par varierar starkt från år till år.

Skäggmes (Panurus biarmicus)
Skäggmesen observeras sparsamt med enstaka exemplar från april till november.

Stjärtmes (Aegithalos caudatus)
Stjärtmesen ses sparsamt, vanligtvis i familjegrupper, vid Kvillen och Hökälla. Enstaka vårfynd kan tyda på häckning. Vissa år uppträder arten invasionsartat, till exempel vintern 2013/2014 då hela 54 exemplar sågs i Lillhagsparken 5 februari 2014.

Entita (Parus palustris)
Entitan häckar med flera par och förekommer året runt. Den har en förkärlek till områden med fuktigare löv- och blandskog. Arten är en daglig gäst på fågelmatningarna vintertid i Lillhagsparken.

Talltita (Parus montanus)
Talltitan ses högst tillfälligt nere i dalgången, men påträffas mer regelbundet i omgivande barrskogar. Arten var betydligt mer frekvent förr och tyvärr tillhör talltitan en av de arter i landet som minskar mest. Våra ”moderna” produktionsskogar passar inte arten, som liksom många andra barrskogslevande fåglar är beroende av en stor andel av döende och död ved, samt olikåldriga träd.

Tofsmes (Lophophanes cristatus)
Tofsmesen förekommer året runt i omgivande barrskogar och häckar sparsamt. Ses endast tillfälligt nere i dalgången.

Svartmes (Periparus ater)
Svartmesen finns hela året i Kvillens och Hökällas omgivningar. Den häckar i barrskogsdominerad skog och ses tillfälligt nere i dalgången.

Blåmes (Cyanistes caeruleus)
Blåmesen är en mycket allmän fågel året runt i Kvilledalen. Den är en vanlig häckfågel såväl kring bebyggelse som i löv- och blandskog. Arten är jämte talgoxen den i särklass vanligaste häckfågeln i uppsatta tättingholkar. Vissa år är blåmesen vanligast och andra år talgoxen. Under icke häckningstid drar blåmesflockar omkring på näringssök i dammarnas bladvassar, eftersom de älskar vassfrön. De är också en mycket allmän gäst vid fågelmatningarna. En anmärkningsvärt stor ansamling på runt 500 individer sågs en septemberdag längs Kvillen. Alla blåmesar är inte stannfåglar. Följande fynd visar att arten också kan vara en flyttfågel. Den 30 maj 20011 ringmärktes nio ungar i en holkkull av Dan Lundberg. En av ungfåglarna återfanns på Nidingens fågelstation 30 september samma år. Den kontrollerades levande av ringmärkare på fågelstationen som ligger söder om Onsalahalvön, sannolikt på väg över Kattegatt till Danmark. En död blåmesunge återfanns i en av våra holkar i Lillhagsparken 17 oktober 2011. 20 juni samma år utgjorde den döda ungen en av fem ringmärkta ungar i en holkkull.

Talgoxe (Parus major) Talgoxen är en mycket allmän fågel hela året vid Hökälla. Den häckar allmänt i skogsmark samt kring bebyggelse. Talgoxen och blåmesen tävlar om att vara den vanligaste holkhäckaren. Av holkprojektets över 400 holkar utgör småfågelholkarna ungefär ¾. Beläggningen varierar mellan 60 och 90% beroende på område och år. En ringmärkt årsunge hittades död vid Multikult, Lillhagsparken 27 juni 2014. Ungen utgjorde en av 9 ringmärkta ungar i en holkkull i Hökälla. Ringmärkare: Stig Carlsson. Arten är synnerligen vanlig vid fågelmatningarna, inte minst i Lillhagsparkens cirka 15 matningsstationer, vilka sköts av Hökälla-grönt arbete och rehab och sponsras av Lokalförvaltningen.

Pungmes (Remiz pendulinus)
Pungmesen gjorde ett häckningsförsök i Lillhagsplurret i slutet av 1990-talet. 25-26 april 2000 sågs 2 individer vid Hökälladammen.

Nötväcka (Sitta europaea)
Nötväckan förekommer allmänt i lövdungar i området. Den är en utpräglad stannfågel. 1-3 par nötväckor brukar häcka i uppsatta småfågelholkar, vilket innebär att de allra flesta föredrar naturliga bohål.

Trädkrypare (Certhia familiaris)
Trädkryparen förekommer relativt allmänt året runt i Kvilledalens skogsområden. Flera bon har hittats. Endast naturliga boplatser och inga holkhäckare.

Törnskata (Lanius collurio)
Törnskatan observeras från andra veckan i maj till någon vecka in i september. Minst ett par häckar i Kvilledalen.

Varfågel (Lanius excubitor)
Enstaka varfåglar rastar under flyttningen vår och höst. Under många år har 1, ibland 2, individer haft ett vinterrevir i Hökälla och Kvillen.

Nötskrika (Garrulus glandarius)
Nötskrikan finns året runt i området och häckar med några par i barr- och blandskog. Lättast att se arten är under hösten, då det råder febril aktivitet av födosökande nötskrikor i ekdungarna. Under vissa höstar uppträder arten invasionsartat och som mest har 30 individer setts.

Skata (Pica pica)
Skatan häckar allmänt i bebyggda områden i Kvilledalen. Skatan uppträder parvis under större delen av året, men under vintern samlas ofta skator flockvis för att övernatta.

Nötkråka (Nucifraga caryocatactes)
Nötkråkan är en sparsam gäst vid Kvillen och Hökälla med mellan 1 och 10 exemplar. Störst chans att se nötkråka är när den uppträder invasionsartat.

Kaja (Corvus monedula) Kajan förekommer allmänt året runt. Många par häckar, bland annat i Lillhagsparken. Några par häckar också i uppsatta knip- och kattuggleholkar. Under vår- och höstflyttningen rastar stora mängder kajor tillsammans med kråkor på de öppna fälten vid Toftekulla och Kvillen. Som mest har 2000 exemplar setts. Under vintern sker en daglig trafik av överflygande kajflockar som rör sig mellan sitt dagliga födosök i Sävebygden och övernattningsplatser i Backa. Dessa flockar utgörs av åtskilliga hundratals individer.

Råka (Corvus frugilegus)
Råkan är en sparsam sträckfågel under vår och höst. Tillfälligt ses också rastande fåglar, särskilt i jordbruksmarkerna vid Kvillen.

Gråkråka (Corvus cornix)
Gråkråkan ses allmänt året runt i Kvilledalen. Åtskilliga par häckar, särskilt i skogsdungar i kulturlandskapet. Stora, rastande flockar ses under flyttningstiden vår och höst. En större vinterpopulation förekommer på ibland flera hundra gråkråkor.

Korp (Corvus corax)
Korpen är en stannfågel och häckar med 2 kända par. Något år har trädhäckning förekommit, vilket är ovanligt, eftersom arten föredrar klippbranter. Högsta antalet korpar sågs den 13 september 2001 då 36 individer flög över dalgången.

Stare (Sturnus vulgaris)
Staren är en karaktärsfågel under sommarhalvåret i dalgången, även om en långvarig negativ trend av minskning märkts även i Kvilledalen. De första stararna anländer redan under tidig vår och de sista stararna fåglarna stannar in i november. Vinterfynd är emellertid inte ovanliga. Den är en relativt vanlig häckfågel och förekommer allmänt också under flyttningstiden vår och höst. Arten häckar både i uppsatta holkar som i naturliga bohål. I juni 2006 sågs uppemot 700 starar födosöka på larver av ekvecklaren som under maj och juni hade en massförekomst. Dessa larver lyckades på några veckor kaläta flertalet ekar och även vissa andra lövträd. När larverna kalätit träden började de äta på markvegeta- tionens bladverk. Fascinerande nog hade ekarna fått nya blad redan i juli. Ännu högre koncentrationer sågs i början av juni 2007 då uppskattningsvis 2000 starar övernattade i bladvassarna i Skogomedammen. Fram till midsommar varje år är liknande koncentrationer inte ovanliga. Starpar med dess flygga ungar från närområdet uppsöker gemensamma övernattningsplatser och samlas då i stora flockar. Efter midsommar brukar de flesta lämna Kvilledalen och flyga vidare mot kusten. Vinterflockar på upp till 100 exemplar har setts.

Gråsparv (Passer domesticus)
Fram till slutet av 1970-talet fanns gråsparvar i både Skogome och Lillhagsparken. Numer får arten betraktas som raritet i nämnda områden.

Pilfink (Passer domesticus)
Pilfinken är vanlig året runt i bebyggelsen vid Skogome och Lillhagsparken. Ofta ses födosökande flockar nere i våtmarksparken. Pilfinken har till skillnad från gråsparven inte minskat i Sverige.

Bofink (Fringilla coelebs)
Bofinken är en mycket allmän häckfågel i lövdungar och blandskog. Arten uppträder också mycket allmänt som både sträckfågel och rastare. Gynnsamma dagar ses tusentals sträckande bofinkar i slutet av september och början av oktober. Bofinken är Europas vanligaste häck- fågel och näst lövsångaren Sveriges vanligaste. Arten är en årlig övervintrare i mindre antal och ses regelbundet vid fågelmatningarna, inte minst i Lillhagsparken.

Bergfink (Fringilla montifringilla)
Bergfinken är, liksom bofinken, en allmänt förekommande flyttfågel såväl vår som höst. Den sträcker ofta tillsammans med sin nära släkting bofinken och når under hösten sin sträcktopp något senare än bofinken. Sträckande flockar kan förekomma så sent som i november. Ibland ses mindre flockar vintertid, då den gärna uppsöker fågelmatningar.

Grönfink (Chloris chloris)
Grönfinken är en karaktärsart vid Kvillen och Hökälla. Den är en allmän häckfågel i såväl bebyggelsen som i lövdungarna. Höst och vår uppträder grönfinken flockvis, liksom den också gör vintertid om än i mindre antal. Den är en ofta sedd gäst vid fågelmatningarna.

Steglits (Carduelis carduelis)
Steglitsen förekommer året runt i Kvilledalen. Under senare år har den blivit en årlig häckare. Arten har också ökat kontinuerligt i landet. Detta märks i antalet observationer både vad gäller antalet rapporter per år och på individantalen. Före 2007 var högsta dagssiffran 13 exemplar. De senaste åren har runt 30 individer setts vid flera tillfällen. Under sensommar och höst ses de högsta antalen. Tillfälligt ses enstaka exemplar vid fågelmatningarna.

Grönsiska (Carduelis spinus)
Grönsiskan ses året runt i Kvilledalen. Arten häckar i omgivande barrskogsmiljöer. Under vår och höst är den en allmän sträckfågel med upp till 1000 exemplar på en och samma dag. Grönsiskeflockar rastar höst, vinter och vår särskilt i albestånden. Den är en ofta sedd gäst vid fågelmatningarna.

Hämpling (Carduelis cannabina)
Hämplingen ses i Kvilledalen från mars till oktober. Förr var hämplingen en allmän häckfågel men arten har minskat kraftigt under årtionden såväl i Kvilledalen som i övriga landet. Något enstaka par häckar fortfarande.

Vinterhämpling (Carduelis flavirostris)
Vinterhämplingen passerar Kvillen och Hökälla under flyttningen vår och höst. Ibland rastar små flockar och födosöker på olika fröväxter, särskilt norr om Skogomevägen. Vid höstliga sträckfågelräkningar har som mest 55 exemplar räknats in under samma dag.

Gråsiska (Carduelis flammea)
Gråsiskan förekommer året runt i Kvilledalen. Den sydliga rasen (C.f.cabaret) häckar med flera par. Området utnyttjas som rastplats för flyttande gråsiskor vår och höst, vilka i huvudsak tillhör den nordliga rasen (C.f.flammea). Vanligtvis ses mindre antal, men under vissa höstar förekommer den invasionsartat och kan då ses i flera hundratal.

Mindre korsnäbb (Loxia curvirostra)
Mindre korsnäbben ses årligen från sommar till tidig vår. Troligen häckar enstaka par i barrskogsdominerade miljöer på bergsryggarna. Lärkträdsbestånden i Lillhagsparken är det i särklass bästa området för korsnäbbar. Normalt ses mindre flockar, men under invasionsår kan större antal ses. Invasionsåret 2009 sågs hela 110 exemplar i lärkträdsbestånden i Lillhagsparken. Under oktober månad 2009 sågs en gammal hane födosöka i lärkträdsbeståndet i Lillhagsparken. Den visade sig vara ringmärkt. Bilder togs på fågeln och närbilder på ringen visade att hanen var ringmärkt i Ungern drygt ett år bakåt i tiden.

Större korsnäbb (Loxia pytyopsittacus)
Arten ses tillfälligt i Kvilledalen, framför allt i lärkträdsbestånden i Lillhagsparken. Under sensommar och höst kan 1-2 exemplar ses tillsammans med mindre korsnäbbar. Under invasionsåret 2009 sågs i oktober upp till 6 individer.

Bändelkorsnäbb (Loxia leucoptera)
Fram till 2007 föreligger endast två fynd, nämligen 4 exemplar 16 augusti 2003 iLillhagsparkens lärkträdsbestånd och 1 hane 5 mars 2003 vid fågelbord i Skogome. Oktober-november 2009 sågs vid flera tillfällen över 30 exemplar i lärkträdsdungen, Lillhagsparken. Invasionsåret 2009 innebar ett trendbrott. Nu är bändelkorsnäbben mer frekvent under sensommar och höst.

Rosenfink (Carpodacus erythrinus)
Under flera år har rosenfinken sjungit vid Skogomedammen i månadsskiftet maj/juni, men någon häckning är inte trolig, utan snarare rör det sig om rastande fåglar.Tallbit (Pinicola enucleator) Endast en observation föreligger: en hona sågs den 6 mars 1999.

Domherre (Pyrrhula pyrrhula)
Domherren ses regelbundet i Kvilledalen, först och främst under vinterhalvåret. Den uppträder ofta vid fågelmatningar med enstaka individer, ibland mindre flockar. Revirhävdande fåglar påträffas sparsamt i barrskogsdominerad skog, vilket tyder på häckning. Även domherren tillhör de så kallade invasionsarterna, vilket gör att antalet observationer varierar kraftigt från år till år.

Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes)
För några årtionden sedan var stenknäcken en sparsam häckfågel i södra Sverige. Populationen har vuxit rejält. Detta märks inte minst i Kvilledalen. Stenknäcken är idag en relativt allmän häckfågel i ekdungar, löv- och blandskog. Särskilt i mars månad kan större koncentrationer observeras, exempelvis 11 mars 2013 då 20 stenknäckar sågs vid ett fågelbord i Lillhagsparken. Under vintern är arten fåtalig, men ändå årlig.

Lappsparv (Calcarius lapponicus)
Lappsparven uppträder sällsynt vid Kvillen och Hökälla. Den ses under flyttningstiden i april och september med enstaka exemplar.

Snösparv (Plectrophenax nivalis)
Snösparven är en sällsynt gäst under vinterhalvåret. De få observationerna av denna arktiska art är gjorda i de öppna markerna mellan Skogomevägen och Skändla.

Gulsparv (Emberiza citrinella)
Gulsparven är en ganska allmän häckfågel vid Kvillen och Hökälla. Höst och vår passerar en del flyttande fåglar, dock sällan i större antal. Vintertid samlas traktens gulsparvar i större flockar, ibland i hundratal, på stubbåkrarna längs Kvillen.

Ortolansparv (Emberiza hortulana)
En ortolansparv sågs på S:t Jörgens golfbana 26 augusti 2003. Vid förra sekelskiftet fanns ortolansparven spridd som häckfågel i Kvilledalen, men är sedan länge en utgången häckfågel i Göteborgstrakten.

Sävsparv (Emberiza schoeniclus)
Sävsparven anländer till Kvillen och Hökälla i mars och stannar kvar till november månad. Den är en karaktärsart i Hökälla våtmarkspark och längs Kvillen och häckar med åtskilliga par. Under flyttningen rastar sävsparvar allmänt i våtmarkerna och på fälten såväl vår som höst. Högsta dagssiffran är cirka 100 exemplar som rastade på en stubbåker vid Kvillen i början av april 2006. Några få vinterfynd har också gjorts.

Kornsparv (Miliaria calandra)
En kornsparv satt och sjöng öster om Hökälladammen i juni månad ett år på 1980-talet. Arten invandrade till Göteborg i mitten av 1800-talet och särskilt Kvilledalen omnämns i litteraturen som ett starkt tillhåll. Sjungande kornsparvar kunde höras på flera ställen i dalgången under försommarkvällarna. Liksom ortolansparven är den sedan länge utgången som häckfågel i Göteborgsområdet. Fynd av icke spontana arter

Svangås (Anser cygnoides)
En gammal svangås sågs 25 mars 2003 i Hökälladammen. Denna fågel sågs även på andra ställen i Göteborgstrakten. Svangåsen häckar i centrala och östra Asien. Den förekommer i fågelparker i Europa.

Paradisgravand (Tadorna variegata)
En hona uppehöll sig under perioden 9 april till 19 maj under ett år på 2000-talet i såväl Hökälladammen som Skogomedammen. Denna fågel häckar naturligt på Nya Zeeland. Arten förekommer i fågelparker i Europa.

Mandarinand (Aix galericulata)
En hane sågs i Skogomedammen 26 juni 2005 och ytterligare en hane i Hökälladammen 24 april 2007. Mandarinanden förekommer naturligt i östra Asien och är införd till södra England där den häckar i frilevande bestånd. Förvildade stammar finns i Storbrittannien, Schweiz, Irland och Frankrike. Häckning i det vilda har också förekommit i Sverige. Mandarinanden är en av de populäraste änderna i fågelparker.

Halsbandsparakit (Psittacula krameri)
En halsbandsparakit uppehöll sig i Toftekulla och Skogome i augusti och september 2010. Vanlig art i fågelparker och som burfågel. Frilevande populationer finns många Europeiska länder, även så långt norrut som Tyskland och Nederländerna.

Vassångare (Locustella luscinioides)
En sjungande vassångare hördes i Skogomedammens sydvästra hörn 4-6 juli 2017.