Idag, torsdagen den 3 april, gick vi vår sedvanliga naturvandring i Lillhagsparken och Hökälla våtmarkspark. Efter en kylig morgon med minusgrader på natten steg solen från en klar himmel och förmiddagen bjöd på 5-10 härliga plusgrader. I Lillhagsparken var det som vanligt gott om stenknäck. Vi såg och hörde cirka 5 individer. Tidigare under våren har vi sett upp till 20 individer. Jag tror att Lillhagsparken är ett av Göteborgs förnämsta ställen för stenknäck. För 30-40 år sedan räknades arten som sällsynt. Arten har verkligen ökat på ett remarkabelt sätt.

Taltrastar sjöng, kanske ibland överröstade av sjungande bofinkar, grönfinkar, starar, björktrastar och ringduvor. Gruppen fick en längre njutobs av trädkrypare.

Vandringen fortsatte till Hökälladammen där som vanligt knölsvansparet höll till. Knölsvanarna är synnerligen revirhävdande och jagar ständigt bort artfränder och även kanadagäss. Två knip-par låg i dammen, vilket är normalt antal de senaste åren. Sothöna 1 par och ett antal gräsänder. Sävsparvshannen sjöng i sydostvassen.

På väg norrut i våtmarksparken avnjöts sjungande gransångare, sädesärla, steglitser, tre ormvråkar och förstås tornfalksparet vid tornfalksholken. Tornfalkar har häckat varje år sedan holken sattes upp någon gång i slutet av 1990-talet av Paul Nyström.

De första blommande gullvivorna kunde beskådas utmed vägkanterna, liksom blommande tussilago och maskros.

I den norra dammen-Skogomedammen-låg ett 30-tal krickor. Rastande fåglar snart på väg till sina nordliga häckningsplatser. Det var ett väldigt kacklande på kanadagässen och grågässen. Kniporna utförde parningsceremonier, gräsandshanarna jagade honorna och sothönsen ägnade sig åt revirstrider.

Från fågeltornet sågs ett par steglitser, en art som verkligen är på frammarsch i landet.